CHAPTER 18 - New Neighbor
THANKS SWEDEN, THANK YOU #MUCHLOVE hope to be back soon hade han skrivit. Jag blev så arg. Men mer arg blev jag när jag upptäckte vem som hade börjat följa mig...
- Justin följer mig! Hanna märkte knappt att jag sa något då hon var helt upptagen med att kolla ut genom fönstret. Hanna?! Hon vände sig om och såg förvånad ut.
- Va? Sa du något? Hon log och låtsades se intresserad ut men jag kunde se att någonting utanför lockade henne mer än vad jag gjorde.
- Jag sa; JUSTIN FÖLJER MIG! Och genast blev det fart på henne.
- Jaha, men oj! Får jag se!? Vi blev hur glada som helst båda två och satt och log som galningar- Ja, Hanna ”fangirlade” lite ett tag där. Men efter ett tag övergick mitt leende en ledsen min. Jag kom på hur det låg till. Det var som en enda stor flashback från allt som hänt de senaste två veckorna. Jag blundade och allt passerade förbi som en film på insidan av mina ögonlock. Hans skratt, mitt skratt, hans leende och vår kyss. Sedan på vägen till hotellet, mötet med hans livvakt och vägen hem. En tår trängde sig förbi och gled ner för min kind. Men fler blev det inte. Hanna torkade bort den och kollade på mig.
- Bry dig inte om honom Stella, du är värd någon bättre.
- Nej. Du vet inte hur han var, Hanna… Jag kunde verkligen inte förstå att så här var så Justin var.
- Nej, det vet jag inte men det jag fått höra nu i efterhand så verkar han ju inte vara en drömprins direkt. Visst, han gjorde allting perfekt, ända tills han lämnade dig. Och på sättet han gjorde det på? Jag menar, jag finner inga ord. Det är det värsta sättet jag vet om. När han inte ens kan göra det själv och ger dig pengar. Vad trodde han att du var? Prostituerad eller? Stella, jag ställer dig en fråga nu och jag vill verkligen att du tänker igenom den. Är det så här han borde behandla sina fans? Sina beliebers? Men framför allt, dig? Jag kunde inte göra något annat än att hålla med Hanna, men jag ville fortfarande tro att ingenting var sant.
- Vad var det du kollade på vid fönstret förresten? Jag kände att det var nog pratat om mig för ett tag.
- Din nya granne. Han är skitsnygg! Jag gick till fönstret och kollade. Ja, snygg var han, det kunde jag inte förneka. Hur gammal tror du han är?
- Han ser väl ut att vara i vår ålder. Jag brydde mig inte så mycket men jag kunde se i Hannas ögon nästan det jag kände när jag kollade på Justin.
- Wow, kärlek vid första ögonkastet eller? Jag retades lite men det var inte helt osant det jag sa.
- Sluta nu. Hon försökte skratta bort det. Aja, jag måste gå nu, klockan börjar bli mycket. Mamma har gjort middag. Jag kollade på klockan och tiden hade verkligen flygit iväg! Klockan var redan halv 7 på kvällen. Och Stella?
- Ja?
- Ingen som får dig att må dåligt är värd dig. Ingen. Kom ihåg det. Jag lutade mig fram och gav henne en kram. När hon hade mig runt sina armar svarade jag; Det ska jag komma ihåg. Sedan ställde hon sig upp och började gå mot dörren.
- Hanna? Hon kollade bak på mig. Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också. Sedan stängde hon igen dörren efter sig.
Om jag kände Hanna rätt så visste jag att hon skulle prata med min nya granne. Jag gick mot fönstret igen och det dröjde inte många sekunder innan jag såg henne gå ut från min tomt, rakt över vägen mot huset mittemot där det nyss flyttat in en familj samma dag. Flera flyttbilar stod kvar och av vad jag kunde se så verkade Hanna presentera sig, erbjuda sig att hjälpa till men när det inte lyckades, ge honom en lapp. Antagligen hennes telefonnummer. Och med det visste jag att hon skulle ringa mig om bara ett par minuter.
Efter bara två minuter ringde det.
- Stella? Aaaaaah jag pratade med Fredrik!
- Fredrik? Jag låtsades inte veta vad hon pratade om.
- Din nya granne! Jag gav honom mitt nummer och vet du? Han ska börja i vår klass! Jag brydde mig verkligen inte men jag var glad för hennes skull. Vi pratade inte så länge till för helt plötsligt hade Hanna fått ett sms av Fredrik och då var jag inte så viktig längre. Det sista jag frågade Hanna innan vi la på var; Vilken dag är det idag?
Ja, jag frågade det. Jag visste inte vilken dag det var.
- Det är måndag. Det hade redan hunnit bli maj och det hade redan gått två veckor sen konserten.
Sedan kom den stora frågan, varför började han följa mig? Jag funderade hela kvällen men kom inte på ett enda vettigt svar så jag lät det vara osagt.
10+? :)
grym du är tjejen!
mer, mer, mer! <3
Jätte bra! <3
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRR
snälla !!
SKriv ett långt kapitel nuuu
jag dööööör !!!!!!!!
JÄTTEBRA! SNÄLLA SKRIV MER NUUUUUUUU!
awesome!! mer!
meeeeeer, :D