CHAPTER 07 - Just A Phonecall Away

 
- Din mamma... Din mamma var precis som du. Lika envis, lika smart, lika rolig... Jag kunde se hur detta plågade honom men han fortsatte. Din mamma hade varit stolt över dig. Jag nöjde mig. Jag kände att man inte behöver ta allt på en gång, ta lite i taget, då blir det bäst.
- Pappa, du har varit världens bästa pappa OCH världens bästa mamma på en gång! Jag lutade mig fram och gav honom en kram. 
 


Min telefon ringde och pappa gick ut ur rummet. Numret på displayen var okänt och det pirrade till i magen. Vad skulle jag svara? Hej på svenska eller hello? Pinsamt om det inte var rätt person. 
- Stella. Sa jag. 
- Hey Stella, do you remember me? We met outside my concert yesterday. Justin Bieber? Jag började "fangirla" tyst för mig själv men rösten var stadig och säker när jag svarade.
(Hej Stella, kommer du ihåg mig? Vi träffades utanför min konsert igår. Justin Bieber?)
- Let me think.. I think I remember you... Hm.. 
(Låt mig tänka.. Jag tror att jag kommer ihåg dig... Hm..)
- Yeah okay I get it, haha. 
(Ja okej jag fattar, haha)
- So, Justin.. What do you want? Jag försökte låta så snäll men samtidigt "cool" som möjligt.
(Så, Justin... Vad vill du?)
- I was actually wondering if you know some place that I could hang out today?
(Jag undrade faktiskt om du visste något ställe jag kunde hänga idag)
-Oh.. I don't know... Min röst lät lite sorgsen.
(Åh... Jag vet inte.)
- Stella? I'm asking you out. Jag började fnittra lite.
(Stella? Jag bjuder ut dig)
- Yeah, i knew that. Det visste jag inte. I know the perfect place.
(Ja, det visste jag. Jag vet det perfekta stället)
 
Det slutade med att vi pratade i flera timmar och till slut insåg vi att det inte var lönt att träffas den dagen så jag gav honom vägbeskrivning hem till mig så skulle han hämta mig direkt på morgonen och så skulle vi hitta på massor med saker.
 
- Just so you know, Nobody can see me, so I have to wear big clothes that cover all of me. Sa han.
(Bara så du vet, ingen kan se mig, så jag måste ha stora kläder som täcker mig)
- Yeah, I understand. The paparazzis? 
(Jag förstår. Fotograferna?)
- Yeah. And also the fans...
(Ja. Men också mina fans...)
- The fans, why? avbröt jag honom med.
(Dina fans, varför?)
- I love them, I really do... But sometimes I have to choose and tomorrow I prefer to choose you. 
(Jag älskar dem, det gör jag verkligen... Men ibland måste jag välja och imorgon föredrar jag att välja dig.)
Jag rodnade och förstod hur han menade. Jag hade inte fått spendera en enda sekund med honom om han visade sig. 
- Well, I guess i will see you tomorrow? 
(Jag antar att vi ses imorgon?)
- Yes Justin. But promise me one thing..? Jag tog ett djupt andetag.
(Ja, Justin. Men lova mig en sak..?)
- Promise not to fall in love.
(Lova att inte bli kär.)
Jag ville verkligen inte verka egenkär eller något. Men jag vet att alla kan falla för någon, vem som helst. Jag ville bara inte förstöra för honom. Det är så svårt att förklara men så är det.

 
Kort kapitel idag igen men är faktiskt bortrest!
 
 
Va? Vadå inte bli kär? Vad är problemet med det? Kommentera vad ni tror/tycker! :)
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Maggan :)

Mer! :) <3

Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

Postat av: Tilda

Varför ska han inte blir kär?! :o jättebra annars ^^ meeeer!!

Postat av: Belieber

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

Postat av: Saga

Mer! :D



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0