Let's forget that this happened

Vi fortsatte prata tills jag kom hem. Jag gick raka vägen upp till mitt rum eftersom att det var mitt i natten och pappa sov, men jag somnade inte förrän flera timmar senare. Allt jag kunde tänka på var vad jag hade varit med om den kvällen.

När jag vaknade hade klockan redan hunnit slå 2 på förmiddagen. Jag låg kvar i sängen ett tag och njöt av gårdagen. Min pappa kom in i rummet och satte sig vid min sängkant.
- Så, hur var ditt mystiska möte med Justin Beav...
- Bieber, avbröt jag.
-Just det, att jag aldrig kan lära mig det. Hur var ditt mystiska möte men Justin BIEBER? Vi skrattade. Det var inte så att han utnyttjade att man lätt kunde omvandla Bieber till Beaver, han var bara väldigt glömsk. 
- Pappa.. började jag. Hur var mamma? Jag kunde se hur hans ögon blev sorgsna och han såg besvärad ut. 
-Din mamma? Ehm... Han gjorde alltid så här. Försökte prata sig ur det. Nej men ska vi inte åka in till stan och titta på lite kläder? 
- Pappa, jag är 17. Du måste berätta det för mig någon gång. Jag gav honom den allvarliga och typiska föräldrarblicken. En tår gled ner på hans kind och han sa;
- Vet du hur lik din mamma du är? Du ser precis ut som hon gjorde i din ålder. Han log. Förutom att du har mina ögon. Hon hade gröna, gröna som skogen. Vi har havsblå. 
- Berätta lite om henne. Berätta hur hon var.

 

Min mamma dog strax efter att jag föddes. Hon hade ett val. Men hon valde inte det uppenbara. Hon valde att ge liv åt en främling och offra sig själv. Hon visste att vi båda aldrig skulle överleva. Hon visste att en av oss var tvungen att ge upp. Jag förstår inte hur hon kunde göra sitt val. Hon kände mig inte... Men hon valde att ge upp allt hon hade för att jag skulle leva. Det är något man inte kan veta hur det känns förrän man själv haft ett litet liv innuti sig själv i 9 månader. Kanske känner man personen innan man ens träffat hen. 

 

- Din mamma... Din mamma var precis som du. Lika envis, lika smart, lika rolig... Jag kunde se hur detta plågade honom men han fortsatte. Din mamma hade varit stolt över dig. Jag nöjde mig. Jag kände att man inte behöver ta allt på en gång, ta lite i taget, då blir det bäst.

- Pappa, du har varit världens bästa pappa OCH världens bästa mamma på en gång! Jag lutade mig fram och gav honom en kram. 

---

 Kort kapitel men nästa kommer upp om inte om en halvtimme-timme så imorgon bitti! :)

Kände att jag behövde berätta lite om hennes familj. Hon har alltså ingen mamma eller syskon.