Let's forget that this happened

På något sett hade jag missat helt att bara två meter framför mig var det en dörr och på dörren stod det GLOBEN med stora bokstäver och helt plötsligt öppnades den. Jag orkade inte bry mig till en början och rörde mig inte ur fläcken. Jag var ledsen, ingen kunde ändra på det, trodde jag tills jag hörde en välbekant röst.

Där stod han framför mig och trots att jag tänkt på så länge hur jag skulle bete mig så gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag stirrade på honom utan att säga ett ord. Utan att blinka, nästan utan att andas. 

- Hey, are you sad? Jag torkade snabbt bort tårarna. Jag kände hur jag log.
(Hej, är du ledsen?)
-No, Not anymore.
(Nej, inte längre.)
- Were you on my concert? Or maybe you don't like me? Jag såg att han var ironisk och jag skrattade lite med honom. Jag började förklara och han satte sig bredvid mig.
(Var du inne på min konsert? Eller du kanske inte tycker om mig?)
- Justin, do you know how big you are? How much you effect people? Seriously, the tickets sold out in just a few minutes so i couldn't order any but i was so happy when i finally got one. Dörren öppnades ännu en gång och Scooter klev ut.
(Justin, vet du hur stor du är? Hur stor effekt du har på människor? Seriöst, biljetterna såldes ut på bara några minuter så jag kunde inte beställa någon men jag blev så glad när jag äntligen fick tag på en)
- Justin, come on, we have to go. Sedan såg han mig och vi hälsade. Justin sa åt Scooter att ge honom 5 minuter med mig och sedan var vi själva igen.
(Justin, kom igen, vi måste åka.)

- So, Stella, where were we?
(Så, Stella, vart var vi?)
- Oh... Yeah and i got this dress and everything and i've waited here for more than 24 hours just to see you but when i finally got to the gates where they let everyone in, they said that my ticket was fake... And now here I am. Jag var jätteglad men fortfarande lite nere.
(Åh... Ja och jag har fått den här klänning och allting och jag väntade i mer än ett dygn bara för att se dig men när jag äntligen kom fram till dörrarna där de släpper in folk, sa dem att min biljett var falsk... Och nu är jag här. )
- I'm so sorry! Is there anything I can do to make it up to you? sa han.
(Jag är så ledsen! Finns det något jag kan göra för att gottgöra dig?)
- Actually, you already have make it up to me. Han förstod inte vad jag menade.
(Faktiskt, så har du redan gjort det)
- You see, all of this was because i wanted to meet you and now I have.
(Alltså, allt det här var för att jag ville träffa dig och nu har jag det.)

Vi satt och pratade i minst en halvtimme och det förvånade mig faktiskt hur bra på engelska jag var och hur lätt det var att prata med någon jag aldrig pratat med förut. Allt gick bra och rullade på men snart tog tiden slut. Han behövde åka och alla stod och väntade på honom.
- Stella, when can we meet again? Frågade han och jag gav honom mitt nummer.
(Stella, när kan vi ses igen?)
Jag hoppades verkligen inte på något men det skulle ju vara rätt coolt om Justin Bieber ringde till mig!
Han gav mig en lång kram och verkade inte vilja släppa taget men vi båda visste att vi var tvugna. Jag började gå därifrån men vände mig om efter ett tag och såg hur han fortfarande kollade efter mig. Jag blev helt varm i kroppen, log och vinkade innan jag vände mig om igen och fortsatte gå mot tunnelbanan. Kunde jag berätta för någon?

Jag startade mobilen och ringde Hanna. Klockan hade hunnit bli 12 men hon var fortfarande vaken.
- Hur var det?
- Det var bäst Hanna, bästa dagen i mitt liv!
- Åååh jag är så glad för din skull! Vilken låt gjorde han bäst?
Vad skulle jag säga? Skulle hon verkligen tro mig?
- Jag hörde ingenting.
- Men? Va?
- Jag kom inte in, biljetten var falsk. Hon kunde ju få veta en del, i alla fall.
- Men du sa ju att det var den bästa dagen i ditt liv..?
- Ja... Jag... Jag mötte honom utanför och fick en kram. Det var värt 2000 kr!
Vi fortsatte prata tills jag kom hem. Jag gick raka vägen upp till mitt rum eftersom att det var mitt i natten och pappa sov, men jag somnade inte förrän flera timmar senare. Allt jag kunde tänka på var vad jag hade varit med om den kvällen.

Det visade sig vara bättre mottagning här än vad jag förväntat mig, därför får ni ett kapitel idag! Fick inte 10 kommentarer just här på bloggen men har fått respons på andra håll också. 

Vad tror du kommer hända nu? Kommer han ringa? Gör han alltid såhär? Kommer någon tro på Stella om hon berättar?