Let's forget that this happened

Dagarna fram till konserten gick långsamt. Ibland kunde jag till och med tro att tiden stod still. Men det var värt varje sekund av väntan och längtan. Det kändes verkligen som uttrycket "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge" var sann. Om jag blickar tillbaka till exakt den stunden från jag fick biljetten till dagen konserten var så var det nog den näst bästa upplevelsen i mitt liv. Vilken den bästa är? Ni kan inte tro det, fast det kommer jag till sen.

På något sett lyckades jag få tiden att passera och snart var det inte långt kvar. Även fast jag skulle gå ensam så visste jag att det skulle bli underbart! Jag behövde ju ingen för att lyssna och kolla på Justin Bieber? Dessutom kände jag ingen som gillade honom, jag menar som jag. Jag var inget galet fan som var kär i kändisen Justin Bieber, som faktiskt trodde att det skulle sluta med att vi skulle gifta oss what so ever. Jag säger inte att det var fel, men sån var inte jag. Han verkade vara en bra person, i kändislivet och privatlivet. Och baserat på hans självbiografi och dokumentär så var han inget som de flesta kändisar blir. Han var väldigt jordnära och älskade sina fans som om det vore hans egen familj. Jag tror att han respekterade sina fans främst för att utan dem hade han aldrig hamna i situationen han stod i. Utan dem hade han inte blivit upptäckt på sättet han blev det och han hade nog inte blivit en artist så tidigt. 

Jag kommer ihåg två dagar precis innan konserten. Jag kommer ihåg hur nervös jag var men ändå inte. Det kändes som att jag skulle träffa en kompis, en helt vanlig person, för på något sett hade hans musik verkligen nått fram till mig. På något sätt hade han fått mig att känna mig som en del av honom också, inte bara att han var en del av mig. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag hoppas att ni förstår. Jag skulle sova utanför Globen för att få bästa möjliga plats.

 

Jag satt i mitt rum och dagdrömde när min pappa plötsligt avbröt mig,

- Stella, jag har en överraskning till dig, började han och tog fram ena handen han gömt bakom ryggen. Jag tänkte att du kanske ville ha den här imorgon?
- Åh, pappa! Den är perfekt! Det var en klänning med ett tryck på format som Justin Bieber. Den var verkligen jättefin och jag skyndade mig med att sätta på den.
Jag fick veta att min pappas kompis fru som designade kläder för speciella tillfällen, hade designat och sytt klänningen helt själv för min skull! Kan ni tänka er, jag hade min alldeles egna klänning, one of a kind! Ingen kunde slå mig med min outfit på konserten. 

 

Det blev kväll och jag hängde upp min klänning på en galge och gick sedan och la mig. Trots att klockan bara var halv 9 så ville jag sova för att sedan gå upp tidigt dagen efter och åka direkt till Globen för att göra mig redo. Jag tog med mig en sovsäck och en väska där jag försiktigt la ned klänningen och lite mat för att jag inte skulle sitta i mer än ett dygn utan att äta. Jag tog också med torrshampoo och andra grejer så jag skulle vara fräsch när det väl började. Ja, ni förstår, jag tog med allt som behövdes!

 

Klockan var 10 på morgonen när jag väl kom dit men det var redan minst 1000 personer före mig i kön, typiskt! Ett tag i början stod jag och tjurade över detta men sedan försod jag att det inte fanns något att göra åt saken. Jag satte mig längst bak i kön och lät tiden passera. Kön blev längre och längre och det blev kallare och mörkare, det var ju trots allt bara den 21 april! Det blev natt och jag somnade. På morgonen och dagen var allt som innan. Kön fortsatte att växa och jag lät tiden passera. När det var 3 timmar kvar tills dem skulle börja släppa in alla fans så började jag fixa mig och även om det var lite knepigt att få på sig klänningen i sovsäcken så var det värt det! Jag fick komplimanger hit och dit av folk från kön och folk som gick förbi.

 

När de väl börjat släppa in folk dröjde det inte länge förrän jag kom fram till dörrarna. Det var då hela min värld rasade. Allt blev tyst. Jag kunde se folk röra på sig och se hur portvakten formade meningar ur sin mun men jag kunde inte höra något förutom 

- Snyggt försök. Kent, vi har en till falskbiljettare här! Tyvärr tjejen, hur mycket du än vill så kommer du inte in.

Hade faktiskt inte tänkt skriva någonting idag men när jag ändå bara satt hemma och kollade på tv och hela tiden blev distraherad av mina idéer till det här kapitlet så tänkte jag, varför inte? Hoppas verkligen inte att ni har blivit besvikna på vad jag har skrivit, ni måste ge mig lite feedback så jag vet om det är bra eller dåligt! Jag har mer än 11 gånger så mycket läsare än kommentarer, kom igen! Låt inte några stycken kommentera, det tar inte ens en minut! 

 

Puss, det lär komma mer imorgon!