CHAPTER 10 - Suspicious Hanna
Helt plötsligt var vi bara några centimeter ifrån varandras läppar och jag kollade in i Justins ögon. De var så vackra. Våra läppar skulle precis mötas när vi hörde någonting utanför. Jag blev livrädd och dök ner i Justins knä. Men min rädsla varade inte länge och jag gick mot fönstret för att se vad det var och Justin gick bredvid mig.
- It's probably just an animal. sa jag.
- It's probably just an animal. sa jag.
Men var det verkligen det?
Jag vet inte varför men när jag vaknade den morgonen kände jag ett stort behov av att gå till parken. Kanske är det så att man ibland kan känna på sig att något kommer hända utan att riktigt veta när, var, vad eller hur.
Så.. Det var alltså någonting som fick mig att gå till parken just den dagen och jag blev väldigt överraskad när Stella valt att gå till samma park exakt samma dag. Men hon var inte ensam. Hon var med en kille, men vem kunde jag inte komma på. Det verkade vara någon som inte var från stan i alla fall. Han hade nästan överdrivet mycket kläder och Stella hade på sig en rätt så kort klänning. Det var någonting som inte stämde. Jag frågade vem det var men fick såklart inte svaret jag hade hoppats på.
- Ehm.. Min kusin! Började hon. Han heter... Tomas! Han är döv och stum. Åh, Stella, du ljuger såå bra.
Jag kände mig nästan tvungen att kolla vem det var men jag ville inte verka för oförskämd så jag valde att inte dra av honom luvan. Jag duckade lite och kunde se en del av hans ansikte. Jag kände faktiskt igen honom. Men vart hade jag sett honom förut? Att det inte var hennes kusin var helt klart. Stella hade ingen kusin. Efter 13 års vänskap så vet man sånt.
Hon sa åt mig att släppa det och för att inte bli för sur på henne låtsades jag gå iväg men höll ett avstånd så jag fortfarande kunde höra henne.
- Who's that? Okej, han var inte svensk, men verkligen inte stum.
- My best friend... I hate to lie to her. Men gör det inte då, tänkte jag för mig själv. Han var inte döv heller.
- Then why didn't you tell her?
- Because she wouldn't leave us alone. Come, let's go somewhere else where no-one will find us.
Vem kände Stella som inte var svensk och varför var rösten så bekant? Jag var tvungen att följa efter!
Jag såg hur de började gå in i spökskogen nästan ingen gick in i. Lite rädd var jag, det kan jag erkänna, men jag följde efter långt in i skogen ända tills jag såg en lada. Den Ladan. Jag fick rysningar men brydde mig inte så mycket om det, för jag trodde inte på spöken egentligen. Plötsligt ringde min mobil och på displayen var det min mamma. Jag bestämde mig för att gå tillbaka lite senare för jag antog att Stella och den mystiske killen skulle vara där ett tag.
Klockan hann bli 8 och jag gick dit igen. Jag smög den sista biten till ladan och ställde mig bakom ett träd precis vid fönstret och med det hade jag full insyn på vad som hände där inne. Nu kunde jag se klart och tydligt vem killen var. Hur hade hon lyckats? Av säkert 15 000 tjejer som var på Justin Biebers konsert så hade hon turen att både få en chans att prata med honom och sen spendera en dag med honom! Men varför berättade hon det inte bara för mig? Jag kände mig sviken och började tänka efter om jag någonsin hade gjort något som hade fått Stella att ha en anledning till att inte lita på mig men jag kom inte på en enda.
- Ehm.. Min kusin! Började hon. Han heter... Tomas! Han är döv och stum. Åh, Stella, du ljuger såå bra.
Jag kände mig nästan tvungen att kolla vem det var men jag ville inte verka för oförskämd så jag valde att inte dra av honom luvan. Jag duckade lite och kunde se en del av hans ansikte. Jag kände faktiskt igen honom. Men vart hade jag sett honom förut? Att det inte var hennes kusin var helt klart. Stella hade ingen kusin. Efter 13 års vänskap så vet man sånt.
Hon sa åt mig att släppa det och för att inte bli för sur på henne låtsades jag gå iväg men höll ett avstånd så jag fortfarande kunde höra henne.
- Who's that? Okej, han var inte svensk, men verkligen inte stum.
- My best friend... I hate to lie to her. Men gör det inte då, tänkte jag för mig själv. Han var inte döv heller.
- Then why didn't you tell her?
- Because she wouldn't leave us alone. Come, let's go somewhere else where no-one will find us.
Vem kände Stella som inte var svensk och varför var rösten så bekant? Jag var tvungen att följa efter!
Jag såg hur de började gå in i spökskogen nästan ingen gick in i. Lite rädd var jag, det kan jag erkänna, men jag följde efter långt in i skogen ända tills jag såg en lada. Den Ladan. Jag fick rysningar men brydde mig inte så mycket om det, för jag trodde inte på spöken egentligen. Plötsligt ringde min mobil och på displayen var det min mamma. Jag bestämde mig för att gå tillbaka lite senare för jag antog att Stella och den mystiske killen skulle vara där ett tag.
Klockan hann bli 8 och jag gick dit igen. Jag smög den sista biten till ladan och ställde mig bakom ett träd precis vid fönstret och med det hade jag full insyn på vad som hände där inne. Nu kunde jag se klart och tydligt vem killen var. Hur hade hon lyckats? Av säkert 15 000 tjejer som var på Justin Biebers konsert så hade hon turen att både få en chans att prata med honom och sen spendera en dag med honom! Men varför berättade hon det inte bara för mig? Jag kände mig sviken och började tänka efter om jag någonsin hade gjort något som hade fått Stella att ha en anledning till att inte lita på mig men jag kom inte på en enda.
Lite ballt kändes det allt. Även fast han inte var min idol eller om hans musik inte var min stil så var det coolt att faktiskt se honom i egen hög person.
- You have to tell me, what makes this place so special? Jag hörde hur Stella började berätta den gamla spökhistorian. Wow... hon var riktigt bra på engelska och hon verkade inte alls blyg. Jag kunde se hur Stella skämtade till historian med att skratta lite till en början tills hon upptäckte hur Justin kollade henne rakt i ögonen. De lutade sig närmre och närmre för varje ord hon sa och snart var de så nära att de nästan kysste varandra. Skulle de göra något? Jag var tvungen att gå närmre. Inte så smart. Trädet jag stod vid hade väldigt många rötter ovanför marken och självklart snubblade jag över en rot och det lät väldigt mycket. Tänk, jag kanske förstörde Stellas första kyss. Första kyss med Justin, första kyss med någon.
Det dröjde inte länge förrän de båda stod vid fönstret och kollade på mig...
- You have to tell me, what makes this place so special? Jag hörde hur Stella började berätta den gamla spökhistorian. Wow... hon var riktigt bra på engelska och hon verkade inte alls blyg. Jag kunde se hur Stella skämtade till historian med att skratta lite till en början tills hon upptäckte hur Justin kollade henne rakt i ögonen. De lutade sig närmre och närmre för varje ord hon sa och snart var de så nära att de nästan kysste varandra. Skulle de göra något? Jag var tvungen att gå närmre. Inte så smart. Trädet jag stod vid hade väldigt många rötter ovanför marken och självklart snubblade jag över en rot och det lät väldigt mycket. Tänk, jag kanske förstörde Stellas första kyss. Första kyss med Justin, första kyss med någon.
Det dröjde inte länge förrän de båda stod vid fönstret och kollade på mig...
Vad tycker ni om min fanfic så här långt? Uppskattar all sorts feedback men skriv här på bloggen så är ni jättegulliga! Jag vet inte vad som hänt men både statistiken och kommentarerna sjunker, har den blivit dålig? Lite roligt att veta bara! :)
Kommentarer
Postat av: Emelie
Jätte bra! <3
Postat av: Belieber
JÄTTEBRA! MEEEEEEEEER! <333
Postat av: Anonym
Åh du är så duktig! Vill bara läsa mer och mer :DDD
Trackback
