Let's forget that this happened

- Yes Justin. But promise me one thing..? Jag tog ett djupt andetag.
(Ja, Justin. Men lova mig en sak..?)

- Promise not to fall in love.
(Lova att inte bli kär.)
Jag ville verkligen inte verka egenkär eller något. Men jag vet att alla kan falla för någon, vem som helst. Jag ville bara inte förstöra för honom. Det är så svårt att förklara men så är det.

---

           PROVAR EN NY SAK DÄRFÖR DET SER ANNORLUNDA UT!

---

                                                                     

Redan klockan 7 på morgonen var jag uppe och hoppade in i duschen. Jag skulle se perfekt ut. Jag lockade till och med håret så det var fint och så sminkade jag mig så bra som jag kunde. Jag tänkte att jag ett tag skulle ha på mig min klänning men bestämde mig för att inte ha den eftersom att jag inte skulle känna mig bekväm med att hänga med någon som hade kläder som såg ut som jag. Jag valde att ha en klänning jag aldrig använt förut- Min mammas klänning. Den var så fin och jag visste att jag skulle se bra ut i den. Jag kunde knappt tro att jag skulle få vara med Justin!

Jag glömde helt bort tiden och snart ringde det på dörren. Fan, tänkte jag för jag skulle ha varit på nedervåningen och öppnat själv men det var försent. Jag hörde hur min pappa öppnade och lät förvånad och lite irriterad. Jag sprang ner för trappan och såg hur de båda stod och pratade. 
- Hey, I'm Justin and I'm here to pick up your daughter. I assume that Stella has talked to you/Hej, det är jag som är Justin och jag är här för att hämta din dotter. Jag antar att hon har pratat med dig?
- No she hasn't. In fact I'm going to talk to her right now/Nej det har hon inte. Faktum är att jag ska prata med henne på en gång. Han smällde igen dörren.
- Pappa! Vet du vem det där är? Du kan ju inte bar...

- Jag struntar fullkomligt i vem det där är! Du vet hur det ligger till. Du får inte träffa killar!
- För det första så är det Justin Bieber som du nyss smällde igen dörren på och för det andra så är jag 17! Dessutom ska vi hänga som kompisar! 
- Det spelar ingen roll! Du stannar här! Och ta av dig klänningen!

Det var droppen. Visst, jag älskade min pappa men aldrig hade jag kunnat ens vara kompis med en kille. Jag tog mina skor och öppnade dörren och sprang sedan ut. Justin stod som tur var kvar på tomten och jag frågade om vi kunde åka.
- Of course, is everything alright/Självklart, är allt okej? Frågade han.
- Yes/Ja. Jag insåg inte hur sur jag lät. 

Det var tyst ett tag så jag bestämde mig för att bryta den pinsamma tystnaden. 
- Nice ca/Snygg bi... Justin hade tydligen bestämt sig för samma sak. 
- You first/Du först, sa han. 
- Nice car/Snygg bil!
- Haha thanks/Haha tack!

- So, where do you want to go/Så, vart vill du åka? Jag hade inte tänkt ut något ställe egentligen.
- If it's okay with you I would like to just talk to you/Om det är okej så skulle jag bara vilja prata med dig.
- Okay/Okej. Jag blev glad. Maybe a walk in the park/Kanske en promenad i parken?

- I'd love to do that/Det skulle jag vilja göra.

 

 

 

 

 

 Jag visade vägen till närmsta park och så började vi promenera.

- How long will you stay/Hur länge stannar du? Frågade jag förväntansfullt
- Just a week/Bara en vecka... 

- Oh... And I bet you're busy/Åh... Och jag antar att du är upptagen...? 
- Actually no. I should leave today but I wanted to stay here with you if that's okay/Faktiskt inte. Jag skulle egentligen åka idag men jag ville stanna här med dig om det är okej? 
- Oh my Bieber, Yes/ "Oh my Bieber", Ja!
- Hahahaha did you just said "Oh my bieber"/Hahahaha så du nyss "Oh my Bieber"? 
- Ehm... No/Ehm... Nej. Jag rodnade. Jag hade sagt det för många gånger så jag inte ens tänkte på det längre. Han drog mig till sig och kramade om mig och vi skrattade.
Allt fungerade grymt tills Hanna kom till oss. 

- Sååå Stella, vem är det där? Vad skulle jag säga?
- Ehm.. Min kusin! Han heter... Tomas! Han är döv och stum.
- Eh... Jaha okej men då har han ju ingenting emot att jag kritiserar hans kläder. Hon började gå runt honom och sa efter ett tag;
- Vänta här nu.. Jag känner igen honom. Och varför har han så mycket kläder? Och varför har du knappt några? 
- Hanna.. Släpp det. Jag såg på henne att hon blev både sur och besviken och sa sedan hejdå till mig och "Tomas". 

- Who's that/Vem är det? 
- My best friend... I hate to lie to her/Min bästa vän... Jag hatar att ljuga för henne.
- Then why didn't you tell her/Men varför sa du inte sanningen då?
- Because she wouldn't leave us alone/För att hon aldrig hade lämnat oss ifred. Come, let's go somewhere else where no-one will find us/Kom, vi går till ett annat ställe där ingen hittar oss. 

 
Jag tog med honom där jag aldrig tagit med någon förut. Det var en gammal övergiven lada mitt inne i en skog. Jag brukade sova där när jag behövde vara själv eller bara ville sova borta. 
Justin tog min hand och höll hårt om den
- Justin, are you scared/Justin, är du rädd? retade jag honom med.
- No.. I thought you where/Nej... Jag trodde du var det.
- Yeah right/Jo visst. 
- It's really old here, isn't it/Det är väldigt gammalt här, eller hur? Han lät lite tveksam.
- Yeah, but it's nice on the inside. This is like my second home. And you're my first guest/Jo, men det är fint på insidan. Det här är som mitt andra hem. Och du är min första gäst. Vi gick in och han tyckte faktiskt att det var riktigt hemtrevligt. 
- So.. Should we stay the nigh/Så.. Ska vi spendera natten här? 
- Stella, There's only one bed/Stella, det finns bara en säng. 
- Yes, Justin. Why would I need two beds? And we both fits in it/Ja, justin. Varför skulle jag behöva två sängar? Dessutom får vi båda plats i den. 

---

Har försökt att få upp detta sen igår kväll. Hoppas det blev lite längre än vanligt för det är nu jag kan börja skriva lite längre kapitel!

Jag kan avslöja en sak om nästa kapitel... Stella kommer berätta en spökhistoria och sedan kommer de höra någonting utanför. Ett spöke kanske?

Läs om det ikväll/imorgon i "Let's Forget That This Happened, Chapter 09 - Ghost Story